Det andra steget i Naturvårdsverkets delaktighetsmodell är konsultation. Det är förstås en högre grad av delaktighet när man inte bara får reda på något, utan också får möjlighet att bli lyssnad på. Det är lätt att se i den offentliga sektorn att man jobbar med konsultation i form av remissvar som är en självklar del av verksamheten på myndigheter. Men även vi andra använder oss av det titt som tätt utan att vi kanske tänker på det. Att få höra vad någon annan tycker om en viss sak kan underlätta våra beslut. Häromdagen var en av mina söner sjuk t ex, då fick min gamla mamma bli konsulterad för jag ville höra vad hon tyckte jag skulle göra åt saken. På så sätt blev hon också lite delaktig i vår ”sjukt-barn-process” (allt löste sig till det bästa..).
På möten handlar det ibland också om denna grad av delaktighet. Ett vanligt scenario är chefen som står inför ett beslut som måste tas, och på avdelningsmötet passar hon/han på att fråga medarbetare vilken åsikt de har i frågan. Det är uppenbart att medarbetare inte har beslutsrätt bara för att de får frågan vad de tycker. Men som medarbetare upplever man nog beslutet som kommer efteråt som mer förankrat och lättare att smälta, om man på något sätt blivit tillfrågad vad man tycker först jämfört med att bara bli informerad om ett visst beslut. Vi människor tycks ha en inneboende vilja att vara delaktiga!