Vanans makt har både bra och mindre bra sidor. I svenskt arbetsliv råder ofta kulturen att den som är bäst på ett ämne får i uppgift att leda möten och driva en viss fråga framåt genom att samla den kunskap som finns. Men denna person kanske är den minst lämpliga för just detta – åtminstone sannolikt inte den mest lämpade – med tanke på vad som krävs för att få till delaktighet och bra process på mötet. Den som är bäst på en viss sakfråga har nog allra svårast att se gruppens samspel och hur diskussioner flödar kring aktuellt ämne. Som företagare har jag nu i många år arbetat med just denna problematik. Hur ska jag få kunder eller potentiella kunder att förstå att detta är en tankevurpa som görs om och om igen utan att ägnas speciellt mycket eftertanke åt?
På kurser förstår deltagarna efter ett tag poängen med att ta in ”utomstående” som hjälper till med mötesledningen i vissa lägen och hur man borde hjälpa varandra internt inom organisationen med det. Men sen tar det stopp! När kursdeltagarna är tillbaka i sina vanliga strukturer blir det alltför ofta precis som förut – dvs sakfrågeexperten leder samtliga möten, och i sin iver att få påverka och få fram ett bra innehåll på mötet glöms alltför ofta processen på mötet bort och de tystlåtna förblir tysta och de pratiga pratar på…..Oönskade strukturer cementeras och vi tappar en massa kompetens som inte kommer till nytta. Vi behöver ta ett rejält krafttag om Sveriges alla möteskulturer!!
/Maria