Jag har haft förmånen att leda 100-tals workshopar och har sett det hända gång på gång: när grupper släpper prestigen och börjar bygga på varandras idéer, händer något magiskt
– Kunskap bubblar upp till ytan.
– Deltagare känner sig lyssnade på och respekterade.
– Resultatet blir bättre – fler perspektiv ger högre kvalitet.
Så jag vill ”damma av” brainstorming som metod för kreativ problemlösning och inkludering. Den introducerades redan 1939 av Alex F. Osborn. Han upptäckte att människor blev mer kreativa i grupp när idégenereringen var organiserad och fri från kritik.
Osborns två huvudprinciper var:
1. Skjut upp bedömningen av idéer. Kritik och kommentarer kan hämma idéflödet
2. Satsa på kvantitet. Ju fler idéer, desto större chans att några är riktigt bra.
För att minska sociala hämningar och öka kreativiteten formulerade han fyra spelregler:
- Satsa på kvantitet. Fler idéer = fler möjligheter.
- Ingen kritik. Bedömning kommer senare.
- Välkomna vilda idéer. De kan leda till oväntade genombrott.
- Bygg vidare på varandras idéer. 1 + 1 = 3.
Osborn betonade också vikten av att fokusera på en specifik fråga åt gången – annars tappar gruppen riktning.
Jag tycker att Osborns principer och spelregler håller än idag. Hur tänker du?
– Har du varit med om när brainstorming verkligen gjorde skillnad?
– Finns det tillfällen när du tycker det fungerar bättre att tänka själv?