I onsdags var det vårbal för niorna. Efter ett antal möten i planeringsgruppen som bestod av ivriga och generösa föräldrar föll det på min lott att vara ansvarig för serveringen. Intressant – Hur hamnade jag här? Min uppgift var att sammankalla serveringsgruppen och lägga upp en arbetsfördelning. Ett arbete som jag hade noll erfarenhet av, trodde jag. Det visade sig dock ju mer dagen led att det liknar rollen som facilitator med den skillnaden att här faciliteras serveringsprocessen istället för mötesprocessen.
Jag hade förberett en stor väggplast med dagordning, förhållningssätt och ritat upp de två arbetslagen. När serveringsgruppen kom bad jag dem anteckna sig på vilket lag och bord de ville ha och sedan ta ansvar för det. Lätt som en plätt tänkte jag, nu kan jag ”kliva av”. Då ville föräldrarna utse en som höll ihop kvällen, tala om när borden skulle dukas på och av och ha kontakt med köksmästaren – EN HOVMÄSTARE. Blickarna riktades mot den som hade skrivit plasten – just det jag.
Kvällen rullade på fint och alla var superengagerade, serverade mat från vänster och dryck från höger. Högerregel när de skulle hämta mat i köket och stå diskret i bakgrunden när de inte serverade. Fantastiskt. Min roll där och då var att övervaka och ge signal (men inte att börja servera eller ta hand om disk). När jag tänkte efter så liknande detta min vanliga roll – skapa ramar och förutsättningar för arbetet och sedan hålla i taktpinnen för att underlätta att arbetet kan utföras. Flera kom fram och tackade för tydlig struktur och för att det hade varit roligt att jobba. Vilken belöning!
Läs gärna mer om vad vi menar med facilitering